Ho Chi Minh - Vietnams hjälte(?)

Idag började vi dagen med att gå upp lite tidigare, för imorgon måste vi upp ännu tidigare för att hinna med vårt nästa flyg. Första stopp blev samma frukostställe som igår, Hidden Gem Cafe. Där åt vi nästan exakt samma frukost som igår - Ludvig tog vårrullarna igen (som var ypperliga) men istället för en mangosmoothie tog han en   banan- och chokladsmoothie. Efter frukosten, med långbyxorna på, begav vi oss till Ho Chi Minh-museet (långbyxor behövdes för att visa respekt!).

Vår största lärdom från museet var att Ho Chi Minh dog innan Vietnam blev ett enat och självständigt land, då det inte hade framgått på Militärmuseet i förrgår. Det kändes känsligt, det stod hela tiden att hans anda levde vidare, men det var inte så tydligt att själva personen faktiskt var död. Museet handlade om hans liv, och han verkade ha varit en väldigt intressant person. Vi hörde att han var en av de mest beresta kommunistiska ledarfigurerna, han hade bott och jobbat i flera länder i Europa, Kina, Ryssland och USA, och han hade besökt ännu fler länder. I början av andra världskriget kom han tillbaka till Vietnam och bodde i en grotta i några år, där han planerade revolutionen mot den franska kolonialmakten, som sedan lyckades i slutet av andra världskriget. Allt som allt var det ett intressant museum och vi lärde oss mycket!

Därefter navigerade Ludvig oss genom några gränder och till slut kom vi fram till B52 Bomber-museet. En av utställningarna var ett amerikanskt B52-flygplan som Vietnam hade skjutit ner, de hade satt ihop alla vrakdelarna. Det fanns också en utställning inomhus, men det var sjukt varmt där inne då de inte hade fläktar eller AC, så vi gav upp ganska snabbt. Det var nästan ingen där (vi antar att ingen annan heller stod ut med värmen). Men det var gratis i alla fall!

Efter det behövde vi en AC och dryck-paus på ett café. Vi är båda osäkra på vad, exakt, vi tog för drycker, men det var något slags iste, Ludvig tog med kokosmjölk och Emelie tog någon salt version. Det var gott! Vi köpte också solrosfrön, vilket var pillrigt att äta eftersom det var första gången vi åt det, men vi fick in snitsen till slut med att krossa skalet och pilla ut kärnan!

Efter att vi hade chillat ett tag gick vi förbi Hanoi-flaggtornet. Det var inte mer än en flagga uppe i ett torn, och det var dessutom stängt. Till sist kom vi fram till det tredje och sista museet för dagen, Hỏa Lò-fängelset. Det var ursprungligen franska kolonialmaktens fängelse för rebelliska vietnameser, men senare blev det Hilton Hanoi, där vietnameserna höll amerikanska piloter, som hade blivit fångade under Vietnamkriget, fångade. Eller ja, här kallar de det Amerikakriget, inte Vietnamkriget! Det var coolt att gå runt i fängelset, men det var lite obehagligt att föreställa sig vad som hade hänt där inne. Det fanns ganska tydliga beskrivningar av levnadsförhållandena, som inte verkade vara toppen. Dock varierade beskrivningarna - under Vietnam-/Amerikakriget hade de amerikanska fångarna det jättebra och trevligt enligt deras egna utsago, men när Frankrike hade fängelset var det hemskt för de vietnamesiska fångarna. I dokumentären vi tittade på senare under dagen visade det sig dock att det inte var toppen för amerikanerna heller.

Efter museet blev det en abrupt ändring i vibe då vi gick till McDonald's för att testa de lokala delikatesserna. Vi åt spaghetti med bacon, tomatsås och parmesan, en kopp med majs, och kyckling och ris. Det var helt okej, men Thailands specialrätter var roligare!

Efter det var vi rätt trötta, så vi gick tillbaka till hotellet och gjorde en liten supply run på 7-Eleven för att köpa lite glass och dricka. Sen kollade vi på Netflix nya dokumentärserie om Vietnamkriget, som släpptes i år i och med att det har gått 50 år sedan Vietnam blev ett enat/självständigt land. Genom dokumentären fick vi ett annat perspektiv på historien, och inte bara massa snack om hur bra den kommunistiska revolutionen var. Efter att ha hört så mycket om detta blev vi lite sugna på att även åka till södra Vietnam någon gång för att uppleva även det, det verkar ha funnits en hel del kulturella skillnader mellan nord och syd, lite som Korea.

Sen gick vi ut igen och åt middag på samma Banh Mi-ställe som första dagen. Till efterrätt åt vi mer mango sticky rice och avokadoglass, som var väldigt god då den lokala glassen är lite friskare och lättare än vi är vana vid, vilket var trevligt. Nu är vi tillbaka på rummet och skriver bloggen samt packar ihop allt inför den tidiga morgonen vi har framför oss. Nästa stopp blir Hongkong - vi hörs där!