Beach day! 🌊

Idag tog vi en taxi ner till stranden ganska direkt efter att vi vaknade då planen var att spendera en heldag där! Närmare stranden finns det faktiskt folk, till skillnad från här, där det är väldigt dött. Vi ser knappt någon på hotellet, det är ingen på några restauranger. Det känns verkligen inte som högsäsong får man säga, vilket passar oss ganska bra!

Vi gick till det kanske mest populära cafét i området (i alla fall bland barnfamiljer) och köpte frukost, vilket visade sig vara en bra idé då det var väldigt gott. Emelie tog pannkakor med massa nötter, torkad frukt och glass, vilket var väldigt trevligt och mäktigt. Hon orkade inte ens äta upp hela så Ludvig fick äta resterna, utöver sin avokado-toast med pocherat ägg, som han åt upp på 2 minuter.

När vi lämnade cafét för att ta oss till nästa location gick vi lite fel, då Google Maps ledde oss in på Grand Hyatts område som var helt inhägnat och som vi därför inte lyckades lämna, så vi fick gå tillbaka vägen vi kom in från. När vi lyckats ta oss ut från resorten kom det fram en snubbe i golfbil och frågade vart vi skulle åka, och bad oss hoppa på för att han kunde skjutsa oss dit, så han körde oss hela vägen fram till Merusakas entré. Den här shuttle-tjänsten verkade ingå för alla som bor i resortområdet, så det kändes lite som att vi snyltade, men vi skulle ju faktiskt spendera lite pengar på hotellet. 

På Merusaka köpte vi varsitt dagspass för 200 000 indonesiska rupees var, vilket är typ 120 spänn, för hela dagen, vi kunde ha varit kvar inne på området till klockan 7 på kvällen. Och hälften av det var dessutom credits för mat, så man kunde använda det på någon av restaurangerna. Vi fick varsin handduk och hittade till slut en plats i skuggan där vi kunde slå oss ner på varsin solbädd, och där satt vi och chillade nästan hela dagen med några breaks.

Vi gick och badade i havet, vilket Emelie tyckte var lite läskigt då det var väldigt strömt. Det var dessutom en semi-varning, typ "simma på egen risk", men den uppgraderades någon timme senare till helvarning, "do not swim". Ludvig tyckte bara det var kul med vågorna 😛 

Sen så chillade vi vid våra solbäddar, beställde in lite Bintang, och sen till lunch beställde vi varsin nasi goreng, vilket var så gott! Ludvig hade inte riktigt förstått vad det var, och är inte säker på om han gör det nu heller, men det var fried rice med lite olika tillbehör som räkchips och grillspett. Sambal oelek:en var väldigt svag, vi vet inte om de har vattnat ner den för alla turister här, eller vad som pågår - den på burk hemma i Sverige är mycket starkare! Sen gick vi och badade i poolen ett par gånger, köpte glass och chillade galet.

Fem, sex timmar senare så kände vi oss klara och började gå hemåt längs med en av de större gatorna i området. Där det ligger massa souvenir-shoppar och restauranger och så. Vi stannade till vid en supermarket och köpte snacks och fun drinks - varsin Bintang-radler.

E: Den var god!

L: Den var väldigt trevlig faktiskt. Den var godare än när jag drack radler förra gången. Det var väl på flygplatsen i Porto?

E: Ja, just det. Var det Super Bock?

L: Nej, det var det inte, det var någon tysk öl, men den gången var det inte så gott. Men nu var jag dels förberedd på det och dels tror jag att den var godare.

E: Och dels var vi törstiga!

Sen gick vi upp till den food park som ligger ganska nära vårt hotell (där vi käkade frukost igår) och gick till ett turkiskt ställe eftersom Ludvig hade fått feeling och ville prova pide. Pide är i princip en turkisk pizza. Den var god, men det var inget revolutionerande. Billigt var det i alla fall, mycket billigare än vår handling som gick på 200 000 rupees medan middagen gick på 140 000.

På sista biten hem såg vi några gekkos som var så smååå och så sötaaa! Det var dessutom solnedgång när vi gick hem vilket var väldigt trevligt. Nu är vi trötta, trots att vi inte har gjort så mycket idag.

Avslutningsvis, för alla er som undrar hur middagen var igår: 

Den blåa risotton var så nice och den var verkligen worth waiting for. Vi hade en väldigt trevlig kväll då det var ett bra ställe, men det var också jättedyrt eftersom det låg vid stranden (som vi inte ens såg för solen hade gått ner). Emelie beställde dessutom in en koksnöt, vilket var så kul och ganska gott! Vi hade testat kokosvatten hemma innan vi åkte, och det var så himla äckligt så vi kände att vi behövde prova det såhär för att se om det verkligen är så äckligt, och nej, det var det alltså inte!